Dags för tåg igen
Dags att åka tåg igen. Mamma tittade in på mitt rum när jag packade väskan och sa "ja, det syns ju att du har lärt dig packa." Jag är bara glad att nu för tiden när jag packar behöver jag inte bekymra mig om vikt eller att min vattenflaska inte ska ta sig genom säkerhetskontrollen. Det är väldigt smidigt att resa inrikes.
Idag ska jag alltså hem till Uppsala igen från Småland. Har varit här nere för att kunna vara med på en TV-inspelning på Kanal 10.
Annars här hemma så har det varit sova och gå på stan och göra läxor. Och åka bil.
Det var alltså i onsdags som vi skulle åka till Kanal 10. Det skulle bli full bil. I bilen sitter jag och mamma och pappa. Jag är lyckligt ensam i baksätet, behöver inte prata med en själ. Men efter en mil plockar vi upp en äldre kvinna som ska följa med och spela piano åt oss. Denna kvinna kan prata.
Någon gång för många år sedan såg jag ett barnprogram där en "ond" vetenskapsman hade uppfunnit en ond varelse. Det onda med varelsen var att den kunde prata öronen av en. Denna kvinna är inte ond, men hon kan prata öronen av en.
Jag tog upp en bok, sa att jag måste läsa läxor och gömde mig effektivt bakom den.
En mil senare plockar vi upp ännu en person. Han är en väldigt trevlig människa som tycker om att prata, så jag bestämde att han fick sitta i mitten så kunde mina två pratglada grannar få underhålla varandra.
Efter några mil orkade jag inte höra deras röster längre. Satte på mig mp3-spelaren och njöt av vackert samstämda röster som sjöng om viktiga saker.
När vi sen äntligen var framme i Älmhult så var det bara att packa ur ur bilen och gå in och öva, kolla ljudet osv- Sen när programmet började var det intervjuer med pappa och några nyfrälsta i församlingen och så sjöng vi några sånger. Sen fick vi middag och efter det var vi klara med vårt så vi åkte hem.
På vägen hem var det för mörkt att för att jag skulle kunna läsa, för tror ni inte pratmakarna satte igång igen som på vägen ner. Jag satte på mig min mp3-spelare igen och låtsades sova större delen av vägen.
Tjuvigt och småelakt, men jag lyckdes bevara min sinnesfrid, vilket är viktigt när man ska upp på scen någonstans. Dessutom tycker jag om mina öron. De kan vara bra att ha i framtiden.
Idag ska jag alltså hem till Uppsala igen från Småland. Har varit här nere för att kunna vara med på en TV-inspelning på Kanal 10.
Annars här hemma så har det varit sova och gå på stan och göra läxor. Och åka bil.
Det var alltså i onsdags som vi skulle åka till Kanal 10. Det skulle bli full bil. I bilen sitter jag och mamma och pappa. Jag är lyckligt ensam i baksätet, behöver inte prata med en själ. Men efter en mil plockar vi upp en äldre kvinna som ska följa med och spela piano åt oss. Denna kvinna kan prata.
Någon gång för många år sedan såg jag ett barnprogram där en "ond" vetenskapsman hade uppfunnit en ond varelse. Det onda med varelsen var att den kunde prata öronen av en. Denna kvinna är inte ond, men hon kan prata öronen av en.
Jag tog upp en bok, sa att jag måste läsa läxor och gömde mig effektivt bakom den.
En mil senare plockar vi upp ännu en person. Han är en väldigt trevlig människa som tycker om att prata, så jag bestämde att han fick sitta i mitten så kunde mina två pratglada grannar få underhålla varandra.
Efter några mil orkade jag inte höra deras röster längre. Satte på mig mp3-spelaren och njöt av vackert samstämda röster som sjöng om viktiga saker.
När vi sen äntligen var framme i Älmhult så var det bara att packa ur ur bilen och gå in och öva, kolla ljudet osv- Sen när programmet började var det intervjuer med pappa och några nyfrälsta i församlingen och så sjöng vi några sånger. Sen fick vi middag och efter det var vi klara med vårt så vi åkte hem.
På vägen hem var det för mörkt att för att jag skulle kunna läsa, för tror ni inte pratmakarna satte igång igen som på vägen ner. Jag satte på mig min mp3-spelare igen och låtsades sova större delen av vägen.
Tjuvigt och småelakt, men jag lyckdes bevara min sinnesfrid, vilket är viktigt när man ska upp på scen någonstans. Dessutom tycker jag om mina öron. De kan vara bra att ha i framtiden.
Kommentarer
Trackback
