Emmes tankar om resans gång

Lördag.

Vaknade av att mobilen ringde. Ett indiskt nummer. Tänkte inte betala hundra kronor i minuten för det samtalet, så jag stände av. Trodde i min yrvakenhet att det var nån som drev med mig. Det har man ju råkat ut för förr. Först när jag hade stängt av insåg jag att det antagligen var brorsan som ringde för att prata lite. Han är på semester i Indien. Men vid det laget var det redan för sent.
Tvättade på tvättomat. Jag och en kvinna med ett väldigt irriterande barn, som hon inte la två fingrar i kors för att få pli på, delade utrymmet. Jag läste brev skrivna av C.S.Lewis. 
Gick hem med tvätten, plockade iordning på rummet.
Och sen var orken slut och bröstontet som förföljt mig ett tag nu satte in. Sen var jag däckad resten av kvällen. 
Var sugen på nått lite nytt den kvällen, så jag köpte hem kinamat. 
Som resultat vaknade jag med världens halsbränna klockan tre på natten.



Söndag

Vaknade, ser att himlen är blå och att solen skiner och det är i största allmänhet en helt otroligt vacker dag. Så jag tänkte, jag gör mig iordning fort, så kan jag ta en promenad innan mötet börjar.
Satte på datorn för att kolla mailen lite snabbt.
Och ser på googles temabild för dagen att det är Vasaloppet idag.
Ja, sen var jag fast. Jag har missat Vasaloppet de senaste två åren. Jag tänkte inte missa det tre år i rad. Där går gränsen.
Inte förrän framåt två lyckades jag slita mig från datorn.
Ja, sen har jag gått här hemma och vankat hela dan. Inte gjort något speciellt.
Fast en sak hände som var fantastisk. Mina grannar hemma i Sverige ringde och berättade att deras äldsta son har fått en dotter idag.
STORT grattis till de nyblivna föräldrarna.
Sen nu ikväll såg jag en insekt. Och insåg genast att jag inte alls vill att sommaren ska komma. Det är för mycket insekter under sommaren.

Förresten, ni som har fått följa följetången "den svenska isglassen i den engelska förpackningen" (alltså jag som fryser tårna av mig i mitt engelska icke isolerade hus), jag är glad att få meddela att sakteliga, mycket sakta, börjar det bli lite lättare att leva för varje dag som går. Sakta sakta börjar vädret bli snällare och huset varmare. Och jag har börjat återfå känseln i mina tår.
Nästa vecka hoppas vi kunna meddela om näsan har tappat sin blåa färg eller inte.
To be continued....