Emmes tankar om resans gång

I think I've been proven wrong.

Jag fick några protester när jag skrev att ni inte är så många kvar som läser. Jag antar att jag hade fel. Ni finns visst kvar. Beundransvärt att ni forsätter läsa fast jag inte ha skrivit på typ hela sommaren.
Eller så har jag en väldigt bra blogg. ;D

Det är måndag idag. Exakt på dagen en vecka kvar innan dagen med stort E. Englandsgagen.
Jag har varit riktigt nervös. Men det märkliga är att ju närmare jag kommer, desto mer lyckas jag slappna av. Idag har jag haft veckans enda lediga dag. Utan något uppbokat. Och jag har lyckats bara slappa. Man behöver det med. Bara få stänga av alla måsten och koppla av.

Den här sista veckan kommer bli intressant. Jag har lite grejer kvar att fixa, fast jag tror att det kommer lösa sig fint. Och så ska jag jobba mitt sista pass på jobbet. Och sen har jag inte mindre än sex (tror jag, jag kan ha glömt nån) olika tillfällen då jag ska ut och sjung och/eller vittna. Vi ska vara på musikcafé, tältmöte, vardagsträff, bönemöte, söndagsmöte, kvällsmöte med gästande predikant och så är vi "huvudattraktionen" på ett möte neråt Högsby.
Är det nån som känner att de skulle vilja ge ut något av vad de har fått av Gud, så häng på. Passa på. Det är det här vi har fått den helige Ande till.

Mellan mötena ska man förbereda för nästa och packa sina väskor. Jag citerar far min.

"Det kan du väl göra på måndag förmiddag."Visst. Det tar en timme att packa för ett års vistelse utomlands. Det tog mig två dar sist. Och då var jag ändå inte färdig i tid.

Jag tror att plugga utomlands kommer bli en enkel match mot att hänga med i min församlingsledares härliga schema.

Skänk mig en tanke. Eller en våg! Behöver väga min packning. Men har ingen våg. Hmm....

Prövningar vi möta får.