Blödig

På högstadiet brände en kompis en skiva till mig med en av mina favoritartister: Mark Schultz. Hon råkade tyvärr bränna den i mp3-format, så den var inte så enkel att lyssna på. Jag hade den på min mp3-spelare i evigheter innan jag bytte ut den mot nyare musik.

Nu hittade jag den där skivan igen när jag höll på att packa för England. Så jag rippade in den på datorn och har nu börjat lyssna på den igen.

Nu minns jag varför jag tog bort den från min mp3spelare.

Den är full med jättebra låtar. Men ca 40% av låtarna är så sorgliga och fina att jag gråter varje gång jag lyssnar på dom. Specielt en låt där en far ber för sin sjuka son. Jag kan inte hjälpa det, jag gråter som om jag vore Sailor Moon.


Det där är jag. Oftast. Föutom det lila håret då.

Nu sitter jag här och bölar över den där sjuka sonen igen. Man tycker att jag borde ha vant mig vid den där låten vid det här laget. Jag har ändå kunnat låten utantill i flera år.

Suck

Kommentarer
Postat av: Syrran

Ja, någon mer blödig än du har jag aldrig träffat! Men jag gillar dig mest av alla ändå!!! :-)

2009-09-26 @ 11:23:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0