Tankar om att vara tillbaka Luton

Nar man bor utomlands sa jamfor man hela tiden det landet med sitt hemland. "Jassa, ni gor sa, I Sverige gor vi sa har istallet." Pa det viset forstarker man sin bild av hemlandet i huvudet sa att det blir vackrare och mer fantastiskt an vad det egentligen ar. Sa nar det inte finns nagon skog ar, da berattar ag om skogen hemma. Nar hela landet stannar pga lite sno sa forklarar man hur man bemoter sno i Sverige. Och sa vidare.

Sa har jag gjort om de minsta smasaker sen jag kom hit. Sa min bild av Serige var ganska sa glittrande nar jag val kom dit. Sen landar man i Goteborg och upptacker att det ar gratt och trist, manniskorna har sina starkheter och brister och samhallet behover ta sig i kragen och faktikt gora nagot ratt for en gangs skull.

Det ar otroligt vilken annorlnda syn man far av sitt folk, av sitt hemland och av sin egen kultur nar man aktiskt har borjat formas av en annan. Jag sag plotslit saker som jag brukade tycka var sjalvklara, som organisationen av saker i den ofentliga sektor, de borjade jag nu ifragastta. 
 Det jag markte mest var faktiskt hur Jante-lagen vilar over hela landets mentalitet. Jag har inte varit under den mentaliteten nu fran samhallet, sa jag kunde stdera den med nytt perspektiv. Och det ar skrammande hur nertryckta svenskarna ar av dessa dumma regler!
Det var som en kompis berattade. Babben hade sagt pa sin tlkshow pa SVT tror jag nu i veckan, att Obama hade kritiserat nagot om Sveriges organisation (Jag vet inte vad det var for jag har inte sett programmet sjalv, bara hort det genom ombud). Ett annat land hade havt upp ett skri av raseri och gett igen. Sverige blev helt lyckligt att storebror Amerika la marke till lilla Sverige.
Det ar sa typist Jante-lagen. Man tror inte att det man gor ar viktigt eller har betydelse i det stora loppet, sa om nagon ser en sa finns man.
Detta kan appliceras pa manga olika nivaer. Politiskt och individuellt.

En anna sak som var rolig med detta att jag akte hem var att jag markte hur snabbt jag har vant mig vid vanstertraffik. Jag var pa vag att satta mig i forarsatet nar jag skulle satta mig i en svensk bil for forsta gangen, for det har blivit pasagerarsidanfor mig. Och att kora i korsningar och rondeller var nastan lika laskgt som det var nar jag forst kom till England.

I det stora taget sa ar jag glad att vara tillbaka. For england och jag trivs battre och battre ihop.
Det kanns som att jag ar hemma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0