Emmes tankar om resans gång

Att gå från att bo med bara tjejer i ett hus till att bo med sin bror i en lägenhet, det är en viss omställning. Jag känner mig som en, glömt ordet, sombosättersig med en främmande stam eller liknande för att studera deras kultur.
Jag får plötsligt löra mig att uppskatta krigsdokumentärer som jag aldrig har brytt mig om förr. Jag har varit dödstrött på allt detta tjat om historia från andra världkriget. Jag menar, varje gång du slår på TVn så kan du alltid hitta en krigsdokumentär. Det blir en aning tjatitgt. Tycker jag.
Men inte min bror. Han har tradition att titta på krigsdokumentärer varje sönadag. Så där satt ag imorse och fann mig själv grundligt upplyst om finska vinterkriget.
Men jag måste säga, det var´faktiskt intressant. (Jag kanske börjar lida av Stockholmssyndromet :D)
Mer då? Jo, vi hade en gäst här ikväll från Sverige, en av brorsans kompisar. Och naturligtvis brorsans jobbarkompis. å där satt tre män i ungefär samma ålder. Och jag.
Jag kan ju säga. Det var inte många meningar jag fick in i konversationen. för mestadels visste jag inte direkt mycket om vad de pratade om. Det var trasig bildel hit, bilmodel dit. Varje mening hade nägot med tekik att göra. En del om jobb också.
En annan sak är att när vi ska handla mat har han en förkärlek till redan halvlagad mat. "värm 15 minuter i ugnen och koka litemakaroner till, och Tada! Middag. Jag tål inte sånt. JAg vill veta vad jag äter. Och hur mycket konserveringsmedel finns det i sån mat? När jag påpekade det svarade han: Då ligger kroppen läge i graven. Då får man ut något av pengarna man lägger på gravpats.
Tyskt.
Mer? Det finns mer men allt ska inte finnas på internet.